0-0, 0-0 och 0-0. Tråkig match?
Neej! Vilken premiärmatch! Så spännande, bra spel, tuffa närkamper, stolpe, ribba, premiärnerver, nytt matchställ, ispåse, räddningar, kämpa, kämpa och kämpa. Jag tror att publiken andades i periodpauserna för det var ruskigt spännande.
Oavsett resultat så är det meningen att vi ska ha kul när vi spelar innebandy. Visst är det lättare att vara glad när man vunnit. Men känslan över att jag gjorde en riktigt bra match, den där passningen eller brytningen, tacklingen, räddningen eller skottet, det är ofta den känslan som sitter kvar längst. Eller hur?
Jag tänker på Thea. Ny i laget. Aldrig spelat innebandy. Hon gör en helt suverän insats. Hon springer mycket och låter aldrig Telges backar få en lugn stund.
Tilde och Felicia. Ni har fått skola om er till centrar i år. Så fantastiskt att se hur ni har tagit till er spelsystemet som center. Svåraste positionen på planen. Grymt jobb!
Nora ("Nuggets") som kliver in och kliver på. Du kämpade som ingen sett dig göra tidigare. Gav aldrig upp.
Moa, som svartnar i blicken och bara kör. Närkamp? Yes!
Hedda, som varit sjuk, kommer in och ökar farten. Härligt.
Emilia, som får spela vänsterforward gör ett jättebra jobb på ny position.
Backarna... Vem kan ta sig förbi er? Tuva som är så placeringssäker på plan, tuff i närkamper men lugn med boll. Frida som aldrig låter sig besegras i närkamper. Lugn och trygg med boll. Emma, som jag tror måste växt tre år på ett. Så stark och säker i sina dueller. Bra med boll.
Och till sist Ester som målis. Vem minns inte friläget när det var tre sekunder kvar? Du räddar med hjälmen. Men du gör flera mycket säkra och bra räddningar under matchen. Grymt trygg i målet.
Ja, det är några tankar från mig. Ni har säkert många fler. Jag tror och hoppas att alla är väldigt nöjda med sin match.
Noll bollar i mål. Åt båda håll. Men innebandy är ju så mycket mer än bara mål!
Tack alla supportrar på läktaren och tack till sekretariat, kiosk och matchvärd!
Nu laddar vi om. Träning måndag onsdag. Match lördag i Trosa.